Östersundslaget om föreningens första SM i rullstolscurling

Den 25 april gick Rullstolscurling-SM av stapeln med sju deltagande lag. En av de mest inspirerande berättelserna kom från Östersund Curlingklubb, som för första gången i klubbens historia ställde upp med ett eget lag i rullstolscurling. Laget leddes av den erfarna Eva Borg, som också tog rollen som skipper.

Eva Borg har under många år varit en drivande kraft för att rekrytera spelare till rullstolscurling i Östersund. Med ett imponerande engagemang och envishet har hon arbetat målmedvetet för att bygga upp ett lag. I år blev drömmen äntligen verklighet. Förutom att representera sin klubb fick hon även chansen att dela med sig av sin stora tävlingskunskap i rollen som skip.

Att för första gången i klubbens historia ha ett eget "rullelag" känns otroligt stort och det är med stolthet vi representerar ÖCK som är en gammal anrik klubb, med en gammal hall som inte är tillgänglighetsanpassad men ändå inte helt omöjlig för oss rullare.

Ja jag har i många år försökt få fler rullare att prova på curling men det är svårt då det finns ett stort utbud för vinterparasport ( kälkhockey, skidskytte, längdåkning och alla alpingrenar) i Östersund. Men jag har en vana eller ovana beroende på hur man ser på det, att dyka på varenda en som sitter i rullstol och frågar om de vill prova. I höstas när det var klart att Härnösand inte skulle ha ett lag i år så "övertalade" jag Zandra Reppe, boende i ÖSD men som i flera år spelat i Härnösand, att träna och spela med mig här i klubben, på olika KM, i Östersundsserien och div 2 allt tillsammans med stående. På nyårsafton träffade jag en rulletjej i affären och som vanligt "dök" jag på henne. Och Yes! hon ville prova, sagt och gjort i mitten av januari hämtade jag henne och efter första ispasset så var hon fast! Så skam den som ger sig, jag kommer även i fortsättningen kontakta alla rullare jag ser och som verkar vara friska nog att vilja prova. Och så lånade vi in Anna Sjöstedt från Fyris, en kanontjej som fungerade jättebra i laget.

Laget bestod av tre spelare från Östersund: Eva Borg, Zandra Reppe och Jenny Jonsson. Dessutom förstärktes laget av Anna Sjöstedt från IK Fyris. För Anna var det en särskilt spännande upplevelse. Detta var nämligen hennes allra första curling-SM. Här är en kort intervju med Anna Sjöstedt och Jenny Jonsson. Jen

Anna: Hur länge har du spelat och hur har du börjat med curling?

Jag började med curling i september 2024 genom att jag åkte med på träningsläger i Karlstad och sedan var jag fast för curlingen.

Det började med att jag sökte en idrott som jag kände att jag kunde hålla på med utifrån mina förutsättningar som rullstolsburen. Jag hittade Para me, samt Parasport Sverige och de hemsidorna hjälpte mig att hitta en mejladress till eldsjälen Pernilla Roxin som tillsammans med Ola Andersson startade upp en sektion och leder även träningarna i Uppsala.

Jenny: Hur har du, börjat med curling?

Jag blev uppraggad på nyårsafton på ICA Brunflo av en kvinna som frågade om jag skulle vilja spel rullstolscurling tillsammans med henne. Den 4 januari provade jag på för första gången och efter det var jag fast.

Sedan februari har jag hunnit med både träningspass och tävlat i Östersundsserien. Säsongen avslutades med SM i Jönköping.

Hur var ert första SM?

Det var en fantastisk upplevelse och som jag gärna vill göra igen om jag får chansen.

Även de idrottsmän som har spelat som landslagsspelare och OS hjälper oss nya med pepp och råd. Just det känns lite unikt för curling, säger Anna

Enligt Jenny var det både spännande och nervöst men också otroligt roligt och lärorikt.

Det gav verkligen mersmak på att fortsätta tävla. Det märks att det är en gentlemana sport när alla är snälla, omtänksamma och väldigt positiva både innan, under och efter match. Det var en riktigt härlig helg I Jönköping.

Har du, Anna, någon målsättning för nästa säsong? Eller andra planer inom curling?

Jag har många mål med min egen utveckling. Några av dem är att bli säkrare på att sätta och känna tider på isen. Då jag är relativt stark har jag en tendens till att slå lite för hårt, vilket ofta straffar sig.

Ett annat är att träna mer figurspel eftersom jag behöver mer grundläggande övningar i kroppen. Paracurling i min klubb IK Fyris har inte funnits mer än två år, så har vi ingen med kunskap och erfarenhet att lära av. Därför hoppas jag att vi kan locka någon/några duktiga rullstolscurlare att besöka oss i Uppsala under nästa säsong.

Mina planer i övrigt är att komma iväg på träningsläger, eftersom jag tycker att de som jag varit på hittills har gett mig så mycket glädje, energi och kunskap inom curling.

Sedan vill jag gärna delta på så många tävlingar som möjligt spelåret 2025/2026, självklart KM i hemmaklubben IK Fyris och förhoppningsvis kanske ett SM till om jag får chansen.

Att Östersund CK nu har ett eget lag i rullstolscurling är inte bara ett stort steg för klubben, utan också en viktig milstolpe för sporten i regionen. Det visar på kraften i långsiktigt arbete, engagemang och inkludering. Eva berättar:

Inför nästa år önskar vi fler tävlingar inom räckhåll, dvs 55-60 mil som längst bort, vilket betyder inte längre bort än linjen mellan Sthlm - Oslo Vi spelar gärna dubbel, trippel, lag, SM lr inbjudningstävlingar, ja vad som helst bara det inte kostar alltför mycket. Att köra totalt 180 mil ToR till Jönköping och bara få spela tre matcher på tre dagar är inte hållbart med resa och hotell. Vi kan träna hur mycket som helst men behöver även matchträning mot andra rullelag för att kunna utvärdera var man står utbildningsmässigt. Att spela mot stående är inte samma sak.

Att ta steget in i sin första curling­tävling, som SM eller en lokal turnering, kan kännas stort – ibland till och med lite skrämmande. Men som Eva så klokt påminner oss: Alla har varit nybörjare en gång. Eva har också några avslutande ord om att spela sitt första SM och vill även ge sina tack till föreningen och partners:

Att våga delta i ett SM? Man behöver kommunicera inom laget och klargöra att första gången är "läropengar" och att alla har en gång varit nybörjare! Avdramatisera! Jag säger se och lär, samt Face your fear! Man kan ju inte mer än förlora och det viktigaste är att ha kul!

Vi är också mycket tacksamma mot Woolpower som sponsrat med varma underställ, sockor och en fullzip jacka. Tack! För att inte tala om klubbens marknadsgrupp som sökt och fått ett bidrag från kommunen till vår paraverksamhet, ett bidrag som verkligen underlättar då vi har så långt till alla tävlingar. Bra Jobbat! Vi lånade en folkabuss så att vi kunde få med alla fyra rullstolarna, samt packning. Tack Åsa & Johan!”